Blå boken

sidan IV

Efter sina år vid Ramlösa brunn erhöll Wingårdh tjänstgöringsbetyg med följande lydelse:

“Inspectoren O.P. Wingårdh som från år 1826 varit vid mig tillhörande Ramlösa Hälsobrunn tjenstgörande såväl som inspector som ock Brunns Secreterare, har under denna tid med utmärkt skicklighet och trohet förestått dessa befattningar, och äger fullkomliga insigter, icke allenast uti alla förenämnde yrken, utan äfven i alla slags Bokföring- och fördt under tiden en mycket hedrande vandel, hvarföre, och då han nu till instundande flyttningstid, för att söka sig en bättre utkomst, från min tjenst entledigas, medförer förestående välförtjenta witsord åtfölgd af min bästa recommendation och uppriktiga önskan för dess och dess utmärkt skickliga och beskedliga Hustrus framtida lycka och välgång.”

Ramlösa Brunn den 6 augusti 1830

C. V. Dannfelt

Öfverste m.m.

År 1836 har han tydligen haft en sådan framgång ed sin bageriverksamhet att han kunnat förvärva fastigheten nr 204, dvs. hörnet av MÖllegränden och Bruksgatan. Olof P. Wingårdh synes ha varit en praktiskt begåvad man. Således är det känt att han med hjälp av rullar och hissverk åtog sig flyttningen av den gamla teaterladan i Helsingborg. O detta står att läsa i E.F. Tengbergs år 1869 utgivna bok “Helsingborg år 1816.

“---Längre i vester låg Theaterhuset med gaflarna i norr och söder. Efter Hofmarshalken von Platen blev Öfverstwn Carl von Dunnfolt egare af Ramlösa Brunn och denne gjorde stora förändringar. Bagaren O.P. Wingårdh var Inspector på Ramlösa och hade således med egendomen i Helsingborg äfven att skaffa. Denne Wingårdh har på rullar ned saxar och hissverk flyttat hela Theaterhuset sådant det nu står på förut anlagd stenfot utan att en fogning i huset skiljdes åt; innan denna flyttning skulle verkställas företogo sig några personer att till en del afskära tågen son i blockar inskurits, så om hifningen börjats innan nidingdådet upptäckts, hade i första rummet huset gått sönder och kanske menniskolif förstörts, men en försiktig man ser sig för in i sista stunden och så gjorde Wingårdh, hvarefter allt gick efter önskan.”