Blå boken

sidan VIII

Wingårdh och Strömgren skildes åt för att söka sin utkomst var och en på sitt håll. De träffades åter den 30 april i den lilla staden Weaverville nära Sacramento. Den 27 maj lämnar de denna stad för att gemensamt med några andra svenskar söka sig upp till Rogues river i Oregon, en färd på ca 200 miles. Färden var ytterst strapatsrik. Man får komma ihåg att år 1852 var denna del av Amerika fortfarande en outforskad vildmark, som behärskades av fientliga Indianstammar och även vilda rovdjur såsom björnar och pumor hade där sitt tillhåll.

När de efter tre veckor kom fram till Oregon, kunde de endast konstatera att denna region icke var något område för guldvaskeri, utan var ett utpräglat jordbruksdistrikt. Denna nedslående upptäckt gjorde att de vände åter och ankom till Weaverville 1 slutet av juli samma år.

Wingårdh sökte sig till ett nybyggarområdc vid Trinity river och startade där bagerirörelse i Readings Bar. Affärerna gick emellertid inte så lysande, utan den 28 september lämnade han tillsammans med Strömgren denna plats för att söka sig 5 miles längre uppåt floden. Det var hans avsikt att på detta nya ställe öppna ett nytt bageri i hopp om att han där skulle lyckas bättre. Strömgren skriver: “Wi begynte emedlertid att bygga ett hus - samt bakugn - och hyrde tvenne män - Svenskar.” - Det var andra gången de satte sin behållning på spel i förhoppning att på så sätt kunna förtjäna lite och som Strömgren skrev vidare: ”---för att slippa att jemt gå slaf för andra.” ---“Huset kostade oss 600 dollars fastän wi gjorde det mesta sjelva”.

"Wi hade det i god ordning såväl hus som bakugn - och voro färdiga att begynna en rörelse den 13 november. Uti åttadagars tid gick det ganska bra, men efter det började folket (minarne) att lemna platsen - emedan det slog felt för watten Companiet (som skulle bringa in watten till de nära omkring liggande Barer)” ---“--—Alltså blef allting stilla och ingenting war att göra - Wi hade uppoffrat hvad litet wi hade för att få allt uti godt stånd - Hvad war att göra då? Wi såväl som minarne voro beroende utaf watten Companiet. ---Wintern war i analkande, regn och snö föll tämligen starkt, så proviant blef horribelt dyrt.”

“Miningen blef så skral att folket kunde knappast göra så mycket att det kunde hålla sig med föda. Så att hunger nära kom att utbryta. Afven on sådan händelse kan exestera yti det så kallade rika